Lyra min vackra stjärna du tog våra hjärtan

2006-09-11 - 2011-01-10





Du var valpen jag drömt om i hela mitt liv.
Du var valpen jag hade väntat på.
Alla förväntningar slog in, du var precis så där söt,
Du var precis sådär underbar och precis sådär lagom jobbig.
Du tog mitt hjärta med storm.
Du blev min ständiga följeslagare och var mig närmare än min egen skugga.
Du och jag, vi gjorde allt ihop, från tidig morgon till sen kväll var du där.

Att du skulle lämna oss bara 4,5 år gammal är den värsta mardröm jag kunde tänka mig.
Du hade så ont och jag var tvungen att låta dig gå vidare.
Jag vet att du har det bra nu.
Men jag då?
Jag står ensam kvar, ingen kommer någonsin kunna fylla din plats i mitt hjärta.
Hålet är stort och tomt och dagarna alldeles för enkla.
Min svarta skugga ligger inte längre i min knäveck varje natt.
Min svarta skugga det var du.
Jag vet att du har det bra nu och en dag ska vi ses igen.

Den bästa lakelandterriern det var du!
Du fattas mig och alla som du charmade på vägen.
Sov gott Lyra eller som den strålande stjärna du var
Lakies twinkel twinkle little star.

Anna, Martin, Baloo, Zimba och kaninerna

Hejdå min prinssesa

Nu springer min stjärna på de evigt gröna ängarna.
Hon leker med de andra hundarna, får träffa smulan och de tillsammans kommer bli glada den dagen vi återförenas.
Där uppe får hon jaga hur mycket rådjur hon vill,
hon får skrämma kaninerna och sova til klockan 11 varje dag.

Agility är ett stående inslag och det bästa är att
det bara kommer vara ett ögonblck för henne sen är jag där.
Då är vi återförenade.
Hon kommer aldrig hinna sakna sin matte för tiden där uppe
är inte som tiden här ner.

här nere går sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor och år.
Vi lär oss leva med sorgen och tillslut går den värsta smärtan över och byts ut mot de glada roliga minnena vi har kvar av tiden ihop.
Den bästa tiden, tiden med min kärlek och min skugga.

Men tiden där uppe den är inte som här.
För där uppe behöver man aldrig sakna för tiden
är bara rolig och den går inte lika snabbt.

Tack för att du var mitt liv <3

Lyra mitt hjärta är snart en stjärna på himelen

Här hemma har vi varit tvungen att ta det otroligt svåra och hemska beslutet att låta Lyra få somna in inom en snar framtid.
Vi kommer på måndag att ringa veterinären för att få den slutgiltiga tiden för vårat avsked.
Lyra har som jag skrivit tidigare drabbas av epelepsi som bara blir värre, inte så att de är jätte farliga men de är jobbiga för henne.
under hösten har vi märkt att hon har haft ont någon stans vi har inte vetat vart utan hon har varit sur och grinig och inte riktigt sig själv.
hon fick smärtis tidigare i höstas och blev genast glad igen = hon har ont.
vi har varit till vet i flera omgångar och nu sist var vi hos en helt ny.
Han hittade felet på en gång.
Våran kärlek har artros i höftkulorna och har antagligen skador på brosket mellan höftkulorna och höftväggen.
vi har gett henne cartofensprutor och hon går på smärtstillande menn tyvärr så har hon ändå ordentligt ont.

det går att hålla ner smårtan med smärtis, sprutor och glycosamin men det betyder oxå att hon inte får springa, gå långa promenader, leka, leka med andra hundar, vara lös eller träna och speciellt inte hoppa och fara som på agilityplan.

det här är hela vårat liv. och lyra har levt det sen hon var 14veckor.
tyvärr är det säkert att hon har övermotioneras som liten eller att hon fått en skada som har gjort det här och jag önskar att jag kunde gjort allt annorlunda.
För jag vill inte att mitt hjärta ska ha ont eller att hon ska somna i från mig.
men hon kommer aldrig kunna vara lycklig här på jorden med oss längre och smärtan kommer bara bli värre.

Det är dags att njuta av några sista dagar, hon kommer få gå på lite starkare smärtis och få leka och vara llös så mycket det bara går.
vi ska pussas och bara äta gott och ta hand om varandra.

min skugga kommer att lämna mig och jag kommer aldrig kunna läka såren som kommer uppstå men jag kommer att lära mig leva med dom.
inte idag inte imorn men någon gång kommer jag kunna tänka tillbaka och minnas med glädje och inte med smärta.

Lyra har aldrig varit min hund hur mycket jag än försöökt men från den dagen hon kom hem så växte vi ihop och vi blev en enhet. vi är alltid på samma humör och vi är otroligt lika. hon är min kärlek och absolut bästa vän.

nu ska vi mysa vidare och njuta av varje sekund vi har kvar.

stora sthlm

I helgen var det stora sthlm och baloo ställdes ut igår.
Min duktiga kille som på lilla sthlm tyckte att det där med utställning var skitlläskigt och igår sprang glatt och lät domaren utan problem känna på honom,
det var det som var målet. allt annat är bara extra kul.
han fick en 1:a och blev reserv i öppenhansklassen dvs 5:a min duktiga fluff
här är hans krititk

baloos kritik: typ och helhetsintryck Mycket god Ölk kv 1, kk R.
Medelstor, bra öron & bett, ljusa ögon, tillräcklig benstomme välvinkklad fram, tillräckligt bak, ngt lågt ansatt svans, lång i länden, kunde ha lite mer volym till storleken utmärkt pälskvalitet, normala rörelse

Sök

Baloo börjar få päls, men är fortfarande naken. Vad tycker ni annars om honom?Alla svar är valkomna man blir ju lite hemmablind.



vi har testat på sök!
Riktigt roligt, baloo kastade sig ut i skogen och sprang fram och tillbaka och letade efter husse.
Lyra jobbade inte så långt ut utan letade mer i närheten av stigen men med lite hjälp löste hon det fint.

Blir så glad av att se mina hundar jobba och de blir väldigt nöjda efteråt!

Kurshelg som instruktör

I helgen har jag hållt min min första hundkurs, i sammarbete med världens bästa hundmänniskor nämligen Bella och Mikaela.
Vi har lärt hundarna att hålla koll på sin ägare, träna av och på knappen, posera framför kameran, passivitet, inomhusaktivering, sök, uppletande och budföring.
En helt underbar kurs med många tips för hur man kan jobba med sin hund.

Ska erkänna att jag fick en ordentlig mersmak för att hålla kurser så hoppas att skogås lkk kan tänka sig att sätta ihop någon kurs som jag kan hålla i. Vore riktigt roligt!

Jag tror och hoppas att alla kursare var nöjda. var riktigt trevlig stämning hela helgen igenom.

Tyvärr fick inte Lyra och Baloo följa med då jag inte visste hur mycket tid för dom jag skulle ha. Gjorde helt rätt val. Skulle inte hunnit med dom bland allt annat. Så igår gick vi på promenad vid paradiset med mamma och hobbe.
Idag tränade jag lydnad när jag kom hem och Baloo lärde sig läggande under gång. Lyra finslipar sin fotposetion och sen blev det platsliggning för båda.

När jag skulle gå in fick jag ett infall och kastade in hundarna i duschen och fönade sen igenom hela baloo så nu luktar hundarna gott och baloo är helt superfluffig!

Mörkerspår

Igår var vi riktigt duktiga.
Innan jag och martin gick ut och byggde på huset så
tog vi med oss spårpinnar och pannkaka och la varsit spår.

Martin la ett 60meters spår till Baloo med en spårpinne på mitten.

Jag la ett 200meters spår till Lyra med 5spårpinnar.

Sen gick vi och fixade på huset och när vi var klara började det mörkna.
Så snabbt ut med hundarna, hämta selarna och lägga godis i fickan och sen ut för att ta spåren.

Martin och Baloo började. Upptaget var jättefint och han spårade rakt på.
Vi tror han tog pinnen för han stannade upp där, men när martin skulle plocka upp den såg han den inte. Men nu började det vara riktigt mörkt.
De fortsatte 30meter till och där låg pannkakan.
Vilken lycka för min lilla björn!!

Så upp och sela på lyra, hon tog upptaget jättefint och jag följde efter.
Hade ingen chans att veta vart jag hade gått innan utan bara lite på flickan.
Dock började jag märka efter ett tag att spårningen blev intensivare.
Jag följde med ett tag och jag kunde konstatera att det inte längre var personspår vi höll på med så det var bara vända tillbaka till stigen.

Gick tillbaka till Martin och bestämde mig för att iallafall testa med baloo.
Selade på och han var riktigt taggad.
Var väl lite förbannad över att jag hade lekt med Lyra.
Så ut i spåret, han travade på riktigt bra med nosen i backen och snart började jag känna igen terrängen.
Vinklarna, bergskammen och stenbummlingarna och helt plötsligt dök han ner och där låg en spårpinne.
Vilken lycka och fest det blev!!
Sen snabbt vidare och nosen jobbade för fullt och sen såg jag slutapporten och pannkakan.
Baloo drog förbi men jag stannade upp och han började nosa runt och tillslut dök han på pannkakan.
Min riktigt duktiga hund. efter att pannkakan var uppäten började han intressera sig för pinnen, tillslut löft han den och massa godis utdelades!

Roligt att köra mörkderspår men riktigt svårt.
Undertiden jag och Baloo spårade tränade Martin och Lyra lite lydnad.
Så nöjda och glada gick vi in och kunde titta på tv med gott samvete.