Hejdå min prinssesa

Nu springer min stjärna på de evigt gröna ängarna.
Hon leker med de andra hundarna, får träffa smulan och de tillsammans kommer bli glada den dagen vi återförenas.
Där uppe får hon jaga hur mycket rådjur hon vill,
hon får skrämma kaninerna och sova til klockan 11 varje dag.

Agility är ett stående inslag och det bästa är att
det bara kommer vara ett ögonblck för henne sen är jag där.
Då är vi återförenade.
Hon kommer aldrig hinna sakna sin matte för tiden där uppe
är inte som tiden här ner.

här nere går sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor och år.
Vi lär oss leva med sorgen och tillslut går den värsta smärtan över och byts ut mot de glada roliga minnena vi har kvar av tiden ihop.
Den bästa tiden, tiden med min kärlek och min skugga.

Men tiden där uppe den är inte som här.
För där uppe behöver man aldrig sakna för tiden
är bara rolig och den går inte lika snabbt.

Tack för att du var mitt liv <3

Lyra mitt hjärta är snart en stjärna på himelen

Här hemma har vi varit tvungen att ta det otroligt svåra och hemska beslutet att låta Lyra få somna in inom en snar framtid.
Vi kommer på måndag att ringa veterinären för att få den slutgiltiga tiden för vårat avsked.
Lyra har som jag skrivit tidigare drabbas av epelepsi som bara blir värre, inte så att de är jätte farliga men de är jobbiga för henne.
under hösten har vi märkt att hon har haft ont någon stans vi har inte vetat vart utan hon har varit sur och grinig och inte riktigt sig själv.
hon fick smärtis tidigare i höstas och blev genast glad igen = hon har ont.
vi har varit till vet i flera omgångar och nu sist var vi hos en helt ny.
Han hittade felet på en gång.
Våran kärlek har artros i höftkulorna och har antagligen skador på brosket mellan höftkulorna och höftväggen.
vi har gett henne cartofensprutor och hon går på smärtstillande menn tyvärr så har hon ändå ordentligt ont.

det går att hålla ner smårtan med smärtis, sprutor och glycosamin men det betyder oxå att hon inte får springa, gå långa promenader, leka, leka med andra hundar, vara lös eller träna och speciellt inte hoppa och fara som på agilityplan.

det här är hela vårat liv. och lyra har levt det sen hon var 14veckor.
tyvärr är det säkert att hon har övermotioneras som liten eller att hon fått en skada som har gjort det här och jag önskar att jag kunde gjort allt annorlunda.
För jag vill inte att mitt hjärta ska ha ont eller att hon ska somna i från mig.
men hon kommer aldrig kunna vara lycklig här på jorden med oss längre och smärtan kommer bara bli värre.

Det är dags att njuta av några sista dagar, hon kommer få gå på lite starkare smärtis och få leka och vara llös så mycket det bara går.
vi ska pussas och bara äta gott och ta hand om varandra.

min skugga kommer att lämna mig och jag kommer aldrig kunna läka såren som kommer uppstå men jag kommer att lära mig leva med dom.
inte idag inte imorn men någon gång kommer jag kunna tänka tillbaka och minnas med glädje och inte med smärta.

Lyra har aldrig varit min hund hur mycket jag än försöökt men från den dagen hon kom hem så växte vi ihop och vi blev en enhet. vi är alltid på samma humör och vi är otroligt lika. hon är min kärlek och absolut bästa vän.

nu ska vi mysa vidare och njuta av varje sekund vi har kvar.