Du var valpen jag drömt om i hela mitt liv.
Du var valpen jag hade väntat på.
Alla förväntningar slog in, du var precis så där söt,
Du var precis sådär underbar och precis sådär lagom jobbig.
Du tog mitt hjärta med storm.
Du blev min ständiga följeslagare och var mig närmare än min egen skugga.
Du och jag, vi gjorde allt ihop, från tidig morgon till sen kväll var du där.
Att du skulle lämna oss bara 4,5 år gammal är den värsta mardröm jag kunde tänka mig.
Du hade så ont och jag var tvungen att låta dig gå vidare.
Jag vet att du har det bra nu.
Men jag då?
Jag står ensam kvar, ingen kommer någonsin kunna fylla din plats i mitt hjärta.
Hålet är stort och tomt och dagarna alldeles för enkla.
Min svarta skugga ligger inte längre i min knäveck varje natt.
Min svarta skugga det var du.
Jag vet att du har det bra nu och en dag ska vi ses igen.
Den bästa lakelandterriern det var du!
Du fattas mig och alla som du charmade på vägen.
Sov gott Lyra eller som den strålande stjärna du var
Lakies twinkel twinkle little star.
Anna, Martin, Baloo, Zimba och kaninerna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar